2013-02-14
15:59:00
Det är som poker och jag måste satsa nån gång.
Torsdag 14/2-15:
Hej dagbok eller något sånt. Hade tänkt att börja skriva i en sådan bok som dig. Min kära mamma säger att det är bra för huvudet och jag förstår inte riktigt vad hon menar men man kan ju ge allt ett försök. Jaha du kanske vill veta lite om mig. Jag heter Michelle Olofsson men alla mina vänner och lärare kalla mig för ''Micke''. Haha ja jag vet det är ett kill-namn men fan jag lyssnar ju på det. Jag är 15 vårar och jag fyller den 19 Maj. Jag har en store bror och en lilla syster och man kan ju säga att mina kära syster Nikki (11) är den drygaste jag vet haha. Oliver (19) min bror är nog nästan som min bästa vän istället. Visst jag kan va lite dryg mot honom men ändå han är ju min bror. Sen bor ju vi tre med våran kära och älskade mamma Agneta. Hon gör allt för oss, hon skulle kunna offra allt så hon är bara helt klart bäst. Våran pappa därimot behöver vi inte komma in på nu. Nej vet du va dagbok, jag måste rusa iväg till bussen så jag kommer till skolan men jag skriver i dig när jag kommer hem. Hejdå.
Jag skriver klart sista meningen och lägger ner den matt svarta dagboken i min vita låda på skrivbordet. Jag springer ner för trappen, klappar Oliver på axel och önskar han lycka till för han ska på en jobb interjuv idag, han skrattar lite gott och säger tack bakom mig medans jag rusar med raska steg in i köket där mamma står så glatt vid spisen med sitt vanliga morgon leende.
- Hej älskling, sovit gott?
- Ja mamma det har jag finns det ägg kvar åt mig eller? säger jag medans jag tar fram en tallrik utan att ens jag fått något svar.
- Ja klart det finns, inte skulle jag glömma bort dig lilla gumman, säger mamma lika glatt som vanligt och slänger upp en slev ägg på min tallrik.
- Tack mamma, du är fan bäst, säger jag och pussar henne på kinden.
- Nu åker jag morsan men jag kommer hem till fem sen så ni alla vet, säger Oliver medans han kramar om Nikki.
- Ja gör så och lycka till nu min älskade son, vi kan höras efter interjuven sen va? säger mamma och tittar på han när han tar på sig sina snygga sneakers.
- Klart vi gör morsan, säger han med ett smile och fortsätter sen.
- Ja hörru Micke jag kan säga en sak idag alla fall, lycka till och ta hand om dig själv. Ring om det är något, säger han och stänger igen den röda ytterdörren efter sig. Nikki hoppar upp på köksbänken och tittar ut genom det stora fyrkantiga köksfönstret och vinkar glatt till Oliver som åker ut från husets uppfart med sin blåa och nya Saab.
Jag äter upp mina ägg och går upp för trappan för att gå till mitt rum och hitta några kläder. Jag tar på mig ett par svarta Jeans och ett rosa linne. Mamma ropar att det är kyligare ute idag och kanske blir regn så jag slänger på mig en grå luvtröja också. Jag skuttar ivrigt in till toaletten för att sminka mig ytterst lite. Jag har väl inte riktigt brytt mig så mycket om smink och sånt förut men jag känner mig ganska söt då och det är bra att känna sig söt säger mina vänner. Jag borstar mina tänder och går ner till mamma och Nikki igen. Jag är tyvär så illa tvungen att åka samma buss som min otroligt dryga syster men som tur så ska Nellie också hoppa på samtidgt som oss. Nellie är en barndomsvän sen dagis, vi umgås inte så mycket men vi åker buss tillsammans och smsar och pratar lite då och då men hon är en riktigt bra vän. Jag och Nikki säger hejdå till mamma och sätter på oss våra skor och kliver ut ur huset och går mot busshållsplatsen. Vi träffar Nellie och hon hälsar så glatt så. Sen kommer bussen och vi åker till skolan precis som alla andra dagar och tänk att ingen av oss kunde ana vad som skulle hända den närmaste veckan...
Kommentera inlägget här:
