2013-02-19
14:44:00
Det är som poker och jag måste satsa nån gång.
Del 2.
- Hej allihopa! Kan jag får be om er tystand tack, säger vår lärare Birrran. Hon kallas för Birran men heter egentligen Birgitta. Hon är en riktigt gammal tant tycker alla och det är konstigt att hon får jobba kvar här. Hon har rött och krulligt hår, oftaste kjol och kofta. Röd, brun och orange är de färger hon brukar använda men hon är ändå snäll på ett vis.
- Idag har vi en ny elev som ska börja i eran klass.. börjar hon och hela klassen håller andan.
- Han heter David Karlsson och jag vet ju att eran klass är så duktig på att välkomna nya elever så jag hoppas ni tar hand om David. Jag lägger ett förtroende hos er nu alla ungdomar, säger Birran med ett leende. Precis när hon pratat klart stiger en lång kille innanför klassrummets dörr. David Karlsson är lång och kraftig, inte tjock eller nått men ganska muskelös, ser ut att vara väldigt stark. Han har svart hår som ser lite till ruffsat ut och gröna snälla ögon som sveper över hela klassrummet. Han har en svart t-shirt med något slags vitt tryck på, svarta jeans och ett par vita sneakers med knall gröna skosnören.
- Tjenare allihopa, jag heter David och jag ska börja här och så vidare ni vet. Finns det en plats här någonstans eller? säger han med en lite hård men ändå snäll röst.
- Ja det finns ett tomt bord bredvid Michelle där nere, säger Birran och pekar på det halvmåns formade bordet som står bredvid mig och Felicia.
- Man tackar och bockar! säger han ganska högt medans han vandrar fram till bordet och sätter sig på den gråa stolen.
- Han är bra snygg hörru, inget ragg du ska satsa på eller? viskar Felicia lite retsamt i örat.
- Haha du är ju rolig du också, han ser ju nästan ut som ett emo, men såg du ärret han hade på halsen? fnissar jag lite.
- Jo jag såg det, sa Felicia och svarar sedan på sitt sms hon nyss fick från henne pojkvän Johan.
Jag och Felicia har typ känt varandra i 4 år snart. Hon började i vår klass då från att ha flyttat från Jönköping upp hit till Borlänge för att båda hennes föräldrar dog i en bilolycka. Hon har flyttats runt i olika fosterfamiljer men har nu äntligen hittat den rätta familjen och levt där i 4 år. Felicia och jag är helt olika, hon älskar verkligen att kolla in killar och fixa ihop olika människor, festa och röja runt medans jag är en tjej som bara ligger hemma framför datorn. Vi är ändå bästa vänner och gör det mesta tillsammans. Nu har Felicia pojkvän så hon håller sig borta från partaj och sånt.
Väl efter lektionen har vi långrast, en halvtimme så jag och Felicia gör som vi brukar och springer ner till fiket på stan och tar oss en Chai Latte och en bit kladdkaka. Sen när vi minst anar det så kommer det någon och sätter sig bredvid oss och det är inte vem som helst heller. Det är David, den nya killen i klassen.
- Tjenare tjejer, vad käkar ni för gott då? frågar han oss samtidigt som han dricker sitt kaffe.
- Tja, sa vi samtidigt med Felicia fortsätter snabbt.
- Vi tar oss en lugn Chai Latte med en azum Kladdkaka till och dudå? frågar hon lite kaxig.
- Chilla bruden haha. Är det inte ni två jag sitter bredvid i klass rummet på Brigittas lektioner? frågar han och skrattar lite försiktigt.
- Jo det är det och hon kallas Birran, klämmer jag fram med ett leende på läpparna.
- Jaja, det är du som är Michelle va? Vad heter din polare då? frågar han och tar en tugga av sin räk macka.
- Jag heter Felicia och Michelle kallas för Micke och jag kallas för Flis, kom ihåg det! säger Flis och fräser nästan.
- Flis sluta vara så elak och hälsa som vanligt folk istället, hör vi e bekant röst bakom oss. Där bakom oss står Sophie. Sophie är min och Flis bästa vän men för två år sen flyttade hon till Usa med sina föräldrar för hennes pappa hade lyckats fått jobb där i Usa på en advokatsfirma.
- Sophie!!! skrek jag och Flis samtidigt och flög upp från stolarna och kramade om henne så hårt det bara gick. Sophie kramar hårt tillbaka men släpper sen för att titta på dom.
- Ni har förändrats bra mycket flickor, skrattar hon lite och tittar nyfiken på dom.
- Tack Soph men det har ju bara gått 2 år men du ser bara så vacker ut, säger jag och gråter nästan av lycka.
- Vill du också sitta och fika med oss? frågar Flis snällt.
- Ja skulle gärna vilja men jag hinner inte, jag har massor av saker att göra här i Borlänge men jag har samma nummer så bara ring om ni vill ses mer, säger hon och ler mot oss.
- Jaha okej men vi ringer väl efter skolan eller nått, säger jag och går och sätter mig vid fika bordet.
- Ja gör så men jag måste säga en sak och varna er för. Tiden är kommen, dagarna går. Luften är kall och gränsarna är nådda. Sophie suckar efter sista meningen och bara går. Vi hinner inte säga något utan vi är bara mållösa. Vi vet inte vad vi ska säga och den ändå som bryter tystnaden är David.
- Ja tjejer, det där lät inge vidare men måste säga att lektionen börjar snart så jag drar, vi ses brudar! säger han halv skumt och går han med. Jag och Flis tittade på varandra och jag tänker, Vad hände?..
Kommentar:
Kommentera inlägget här:
Gör en del 3 snart! xD