2013-03-25
17:25:00
Det är som poker och jag måste satsa nån gång.
Del 5.
Fredag 22/2-15:
Hej dagbok. Nu är det fredag morgon och jag ska till skolan. Jag har ingen lust med det efter som en massa snutar kommer vara där. Jag talade om för min mamma i onsdags det om rånet och den som var i vårat hus så igår var jag hemma från skolan och snutarna tog finger avtryck i hela hemmet. Det som var så konstigt att dom hitta inga andra avtryck förutom vi i familjen och Fliz och nån kompis till Nikki. Ja kära dagbok jag undrar hur detta ska sluta men en sak är klar och det är att jag måste rusa till bussen nu. Hejdå.
Jag skriver klart det sista och slänger dagboken på min obäddade säng. Jag har inte orkat gjort något under dessa dagar då jag legat hemma från olyckan. Jag springer ner för trappan och skriker till Nikki att bussen kommer snart. Mamma har redan åkt till jobbet men Oliver är hemma. Han börjar inte sitt nya jobb fören nästa vecka. Jag knyter skorna och står otåligt i hallen och väntar på Nikki.
- Tänk att det ska ta så himla långt tid för dig att borta tänder. Nu får du fan skynda dig. Pratar jag snabbt till henne.
- Sluta stressa vi hinner med, busschauffören väntar ju alltid, säger hon lugnt medans hon drar upp dragkedjan på hennes kängor.
- Nej du, inte alltid, säger jag snabbt och springer ut genom dörren medans jag skriker hejdå till Oliver som ligger och glor på tv i den gröna soffan. Vi springer till hållplatsen och där står Nellie. Precis när vi kommer fram ser vi bussen komma i kurvan längre bort på gatan.
- Där hade ni tur, sa Nellie och skratta lite och sen gick vi alla tre på bussen.
- Hej älskade Micke, guud vad jag har saknat dig! Hör jag en röst skrika över hela korridoren när jag går innan för dom svarta dörrarna till 9:ans korridor. Det är Fliz som ropade, vem annars skulle det ha vart som ropa liksom. Fliz tränger sig fram i folk massan och springer fram till mig och kramar om mig så hårt det bara går.
- Jag har varit så himla orolig för dig förstår du det. Jag har till och med vart och snackat med din syster och frågat hur du mår, rabblar hon snabbt så nästan orden hoppar över varandra.
- Jaja, så farligt var det väl inte. Jag har bara varit borta några dagar och nu är det ju lugnt, sa jag till henne och små skrattade lite samtidigt. Vi fortsatte och prata lite och jag tala om exakt allt vad som hände men jag fick avbryta sen när vi gick in i klass rummet. Precis när vi kommer innan för dörren så står en polis där. Vi blir båda förvånade men vi fortsätter sen in och sätter oss på våra bänkar. Vi bryr oss inte så mycket om det just nu men om några sekunder blir det genast intressant när David stiger innan för dörren och polisen genast reagerar och för ut honom genom dörren igen. Jag och Fliz tittade på varanda men det var just då vi konstatera att inte en ända kille satt i klass rummet, det var bara tjejer. Birran kommer innan för klass rummet och även Tryggve Olsson, vår rektor.
- Hej tjejer, idag har vi med oss rektorn som ska ge oss lite information om det nya som händer här i skolan just nu, säger Birran högt och tydligt även fast vi inte är så många i klassrummet, bara en 10 st.
- Hej mina elever, jag ska börja med att säga att dessa poliser som finns i varje klassrum och i varje korridor kommer att finnas här i dom närmaste veckorna. Vi har fått in att någon kille på denna skola har utsatt många mindre tjejer för rån och sedan smygit sig in i deras hus och skadat resten av deras familj. Vi vet inte vem det är ännu, men vi har nu säkrat er på skolan. Här på skolan kan ni vara säkra och ni behöver inte vara oroliga, ni kan arbeta på som vanligt. Det var nog allt för mig och tack så mycket för att ni lyssnade, avslutade Tryggve och gick sen ut genom den vita klassrums dörren.
Kommentera inlägget här:
