2013-03-06
16:51:14
Det är som poker och jag måste satsa nån gång.
Del 4.
- Michelle?.... Michelle? hör jag en svag tjej röst säga.
- Mhm.. får jag fram.
-Vilken tur att du är vaken vet du vart vi är någonstans?.. frågar tjej rösten. Just när kvinnan frågar försöker jag få upp ögonen. Jag får ett vitt starkt ljus i ögonen men snart vänjer sig ögonen. Det första jag ser är en kvinna i vit sjukhus rock. Hon är brunett och har bruna ögon. Ser riktigt snäll ut också. När jag fortsätter titta runt i rummet ser jag en kille som ser ut att vara sjuksköterska och sen en hel hög med maskiner som piper.
- På ett sjukhus? frågar jag lite tyst.
- Bra Michelle, jag heter Christina och jag är din kirug som har opererat dig. Jag vet att detta kanske kommer som en chock men vi var tvungna att operera dig akut annars hade du kanske varit hjärndöd vid detta tillfälle. Det här är Andre och är din sköterska under dom dagarna du kommer va här. Tryck bara på den blåa knappen här så kommer han. Säger hon och pekar på en blå knapp som är knappt 1 decimeter från mitt huvud.
- Okej, tack. klämmer jag ur mig och tittar samtidigt på Andre.
- Det minsta vi kan göra. Säger hon och ler mot mig.
- Vart är mamma? Utbrister jag snabbt när jag kom och tänka på att mamma också har blivit skadad.
- Hon ligger på våningen neranför. Hon var inte lika illa som dig och behövde inte en lika aggressiv operation och kan åka hem om någon dag bara. Du kan träffa henne imorgon men nu måste du vila för du är nyopererad. Säger hon med en lugnande ton.
- Tack, hälsa henne från mig om du ser henne, snälla. Ber jag henne snällt.
- Ja det ska jag göra, säger hon och går ut ur rummet med Andre i släptåg och dom stänger dörren efter sig.
Jag vaknar igen efter att fått mig några timmars sömn. Andre kommer in med lite mat till mig men jag vill gärna inte ha. Jag ligger och funderar och funderar vad det egentligen var som hände. Jag minns bara att dörren slog upp på mig och jag föll till golvet. Att mamma kom och hjälpte mig och la mig i sängen och att mamma blev slagen i huvudet.... Vänta lite nu, vad var det som slog mamma? Jag tänkte lite extra och kom nu ihåg att jag faktiskt såg något som nudda mamma huvud. Jag funderar länge på allt detta och var samtidigt väldigt förvirrad. Jag somnar lika snabbt igen som jag vaknade. Dagen efter har jag besökstid och älskade Flis kommer och hälsar på mig. Jag får en bukett blommor och en choklad ask för hon säger att choklad är bra för smärtan. Jag bara skrattar lite men jag är glad att se henne. Efter en timme ungefär kommer Soph, jag är överraskad över att se henne men hon sa inget speciellt bara hej och frågade lite hur jag mådde och inget mer. Hon gav mig en kram och gav sig sen iväg igen för hon sa något om något jobb. Just när Soph gick iväg började jag att tänka på vad hon sa häromdagen men han inte tänka på det så mycket för att just då kommer mamma innanför dörren i en ful liten rullstol.
- Mamma! Skriker jag rakt ut.
- Michelle! Hej sötnos, hur är det? frågar hon.
- Jätte bra nu när jag ser att du mår bra, åh vad rädd jag var mamma! Säger jag medans några tårar faller.
- Ja gumman jag var också jätte rädd men nu är det huvudsaken att vi mår bra. Oliver och Nikki ville inte hälsa på dig innan men dom är här nu. Säger mamma med lite lugnande ton. Oliver och Nikki kliver innanför dörren och Nikki springer direkt fram till mig och kramar om mig. Att hon tyckte så mycket om mig tänkte och skrattade lite för mig själv. Vi pratade mycket den kvällen, alla syskon och mamma. Det var riktigt mysigt även fast det var på sjukhuset men vi var hela familjen, nästan.
Onsdag 20/2-15:
Hej dagbok. Jag vet att jag inte skrivit i dig på jätte många dagar och jag har faktiskt saknat dig. Din lilla mattsvarta grejj. Jag har legat på sjukhus till idag. Jag kom hem nu ikväll. Jag vet att jag brukar skriva på morgonen innan jag ska till bussen men jag kände att jag behövde uppdatera dig lite. Någonting riktigt läskigt hände i Fredags när jag satt vid min dator. Det smällde på dörren och jag ställde mig vid den. Då bara POFF slog den upp på mig och jag föll till golvet och jag vet inte vem det var men sen slog den mamma också när mamma försökte lägga mig i sängen. Usch det var så otäckt så jag vill inte skriva om det. Nikki blev också rånad i Fredags. Vänta lite nu... han som rånade Nikki fick tag på henne nycklar. Om han lyckades ta sig in i huset när ingen var hemma och då kunde slå mig och mamma. Nej men det kan inte vara sant. Jag skriver senare. Jag måste informera mamma. Hejdå.
Kommentera inlägget här:
