2013-03-02
15:50:00
Det är som poker och jag måste satsa nån gång.
Del 3.
Fredag 15/2-15:
Hej dagbok. Jag tror jag börjar min skrivning med det. Nu sitter jag och funderar vad i hela firdens namn som hände igår. Min brorsa var på jobbinterjuv och innan han åkte önskade han mig lycka till och han fanns att ringa till. En ny kille i klassen börjar och han är väldigt på och efter mig och Flis. Soph kom tillbaka till Borlänge från att ha bott i USA i två år men ska snart tillbaka igen. Hon nämnde också något om att gränsarna är nådda, ja hon sa nått läskigt typ. Jag och Flis ringde Soph senare på dagen men hon svarade aldrig eller så var det upptaget. David, den nya killen, såg vi inte i skolan efter lunch. Ja så var dagen igår och idag är det äntligen Fredag. Det blir en otroligt kort dag i skolan så jag får hoppas på att våran klassmentor är snäll idag. Vi har nämligen klasstid sista timmen på Fredagar och vi brukar sluta tidigare. Ja så här det nu, jag är ensam hemma denna morgon. Mamma började jobba för en timme och Oliver sov hos hans flickvän inatt. Okej då, min världsdryga syster är i huset någon stans men jag orkar verkligen inte med henne nu så jag struntar i att hon finns just nu. Oj klockan är mycket, skriver mer imorgon för jag ska sova hos Flis inatt. Hejdå dagbok.
Jag lägger ner dagboken som vanligt i den vita lådan. Skriker mot Nikkis rum att bussen snart kommer. Jag springer ner för trappan för att sätta på mig min skor men så kommer jag på att jag glömt min mobil så jag springer upp för trappan igen. Precis när jag kom upp för sista trappsteget är det något som knuffar till mig från sidan men jag ser inget. Det ger mig en smäll på höger armen och jag tappar nästan balansen men får den åter tillbaka efter tre steg åt sidan. Jag tänkte bara, vad fan var det där? men gick sen och hämtade min mobil på rummet. Jag ropar på Nikki igen och hon kommer då traskande ut från rummet. Hon ser helt energilös ut.
- Är du sjuk eller? frågar jag lite hysteriskt.
- Nej men jag orkar verkligen ingenting, känns som något eller någon sugit energin ur mig. Svarar hon tröttsamt.
- Jaja okej då, åk hem om du blir värre, mamma vill typ inte att du somnar i skolan. Klämer jag ur mig med ett litet fniss på slutet.
- Jaja ska vi gå till bussen nu eller? frågar hon nästan lite irreterande.
- Ja, men ring om det är nått i så fall, är ju i korridoren längst bort s du vet. Säger jag och går ner för trappen och sen ut i hallen. Jag tänker för mig själv, jag måste ju vara lite snäll mot henne, speciellt när hon inte verkar må bra. Vi fortsätter mot hållplatsen men idag är inte Nellie här så jag får sitta med Nikki på bussen. Det är ovanligt lite folk på bussen och ovanligt tyst.
När jag väl sagt hejdå till Nikki och kommit till min korridor är vi väldigt få. Flis är ju här men inte Kim, Jonas, Alice, Olle, Therese, Daniella och inte heller David. Vi brukar va ganska få i vanliga fall men idag var vi knappt en klass. Jag och Flis sätter oss vid vår bänk och vi har nu Svenska med Markus men kallas Mackan. Långtråkig och långvarig så hela lektionen kändes som ett helt år. Väl på långrasten gör jag och Flis som vanligt och dagen fortsätter som vanligt fast mycket tristare, tystare och mindre befolkning. Jag och Flis ska mötas senare för jag måste hem och fixa lite kläder och saker. Jag ska även hämta kameran och datorn. Så vi säger hejdå till varandra och gå skilda väger. När jag kommer hem sitter det nån på trappan och det är inte vem som helst, det är Nikki och hon gråter. Jag springer fram till henne kramar om henne.
- Vad har hänt Nikki? frågar jag lite sakta.
- Jag... jag har blivit rånad... snyftar hon fram.
- Va? Vad är det du säger? frågar jag och flyger upp framför henne.
- Ja jag har blivit rånad en kille jag inte vet vem han är men han såg inte gammal ut. säger hon medans tårarna börjar av ta.
- Vad tog han? frågar jag argt och oroligt.
- Min mobil, mina pengar och mina nycklar. Inte för att jag vet vad han ska ha nycklarna till för han vet väl knappast om vart vi bor eftersom jag aldrig sätt han förut. Klämer hon fram och skrattar nästan lite.
- Jadu jag vet inte, men kom så går vi in och ringer både mamma och polisen. Säger jag och tar med Nikki in i huset. Väl när jag har ringt och anmält det och berättat för både mamma och Oliver så kommer mamma hem tidigare från jobbet. Hon jobbar på Förskolan i Ludvika så hon har en halvtimmes körning. När mamma kommit hem så har redan polisen kommit hit. Dom vill förhöra Nikki och veta varenda detalj så dom kan ut och börja leta. Hon får försöka förklara ansiktet då dom har med sig en tecknare.
Nikki är helt utmattad efter alla förhör så när allt är klar och poliserna har åkt härifrån tar hon en macka och lägger sig. Jag ringde Flis under ett av förhören och talade om delar av vad som hänt och sa att vi kan hitta på något nästa helg eftersom jag kände att jag ville vara hemma och hon accepterade det som den underbara personen hon är. Jag sätter mig vid min grymt rosa dator och kollar facebook och ja just det vanliga då plöstligt något smäller till i dörren. Jag vänder mig om fort och får se att just ingenting är där. Jag går till dörren och lägger örat mot det och precis när jag lägger ena handen på dörrhandtaget så slår dörren fort upp. Jag hinner inte reagera eller flytta på mig så jag får smällen och faller snabbt till marken med en duns. Jag försöker se om något står i dörröppning eller i rummet men det är helt tyst och sen helt plöstligt kommer mamma in springande och frågar vad som händer.
- Mamma, jag vet inte.. kämpar jag fram.
- Oj, kom ska jag hjälpa dig, du har en rejäl bula. Säger hon och hjälper mig upp i sängen men precis då när mamma lägger mig ner i sängen. Så är det något som slår till henne så hon ramlar omkull, på samma sätt som jag gjorde. När jag minst anar det så slår något på mitt huvud igen och allt blir svart.
Kommentera inlägget här:
